tisdag 7 september 2021

Inte pensionera sig från något utan mot något

Mitt långsiktiga mål har hittills varit tydligt mot att jag ska pensionera från mitt nuvarande inrutade liv med jobb måndag till fredag klockan 7-16. Detta har känts mer och mer fel och nu är fokus i stället att jag ska pensionera mig mot något.

Att pensionera sig mot något är en mycket mer positiv hållning och det jag menar är att när jag väl äger min tid och har tillräckliga inkomster utan att jobba så har jag tid, ork och pengar att jag ägna mig åt det jag verkligen vill i större utsträckning än idag. 

Genom åren har målet med mitt aktiesparande utvecklats med små men viktiga steg och idag tänkte jag redovisa denna utveckling.

Målformulering 1 (2013)

2013 började jag igen med månadslön och kostnader som tillät sparande efter att under flertalet år haft oordning i finanserna. Min tidigaste målformulering skrevs aldrig ner och formulerades bara i huvudet långt innan bloggen skapades men det var ungefär så här:

  •  Målet är att gå i pension vid 65 års ålder med en "vettig" pension
Min karriär och löneutveckling har inte varit den bästa vilket skulle ha gett en mycket svag pension även vid den "normala" pensionsåldern 65 år om jag inte hade börjat spara.

Målformulering 2 (2017)

Den tidigaste kompletta målformuleringen från bloggen är från 2017-12-19 och lyder:

  • Mitt långsiktiga mål är att skapa en portfölj med så stor direktavkastning att jag kan behålla en behaglig levnadsstandard även om jag tar ut en tidig pension genom att komplettera pension från det allmänna, tjänstepension och privat med en direktavkastning.
Redan i slutet av 2017 insåg att jag det fanns möjlighet att gå i pension innan normala pensionsåldern 65 år, men då trodde jag vid kanske 61 år - inte 55 år som det verkar kunna bli nu.

Målformulering 3 (2018)

Version 3 av målformuleringen skrevs 2019-01-10:

  • Mitt långsiktiga mål är att skapa en portfölj med så stor avkastning att jag kan behålla en behaglig levnadsstandard när jag tar ut en tidig pension genom att komplettera pension från det allmänna, tjänstepension och privat med ett uttag* av eget portföljkapital.
*Strategin för detta uttag är inte satt men kan vara uttag av utdelningar (med eller utan försäljning aktier) eller uttag enligt Vanguards dynamiska hybridmodell.

Skillnaden mellan version 2 och version 3 är att jag har upptäckt att utdelningarna för min portfölj bara varit runt en tredjedel av portföljutvecklingen. Därför har jag i målformuleringen öppnat upp för att använda andra uttagsmodeller för att kunna göra större uttag.

Målformulering 4 (2019)

Version 4 av det långsiktiga målet skrevs i slutet av 2019:

  • Mitt långsiktiga mål är att skapa en portfölj med så stor avkastning att jag kan få en behaglig levnadsstandard när jag tar ut tidig pension genom uttag* av portföljkapital kompletterad med först privat pension och tjänstepension och senare allmän pension.
*Nivån på eller strategin för detta uttag är inte helt satt men kan vara uttag av utdelningar, 4%-regeln eller allra troligast uttag enligt Vanguards dynamiska hybridmodell.

Målformulering 3 antyder att det är pensionerna som ligger i botten och att det är dessa som kompletteras med ett uttag från portföljen. Tyvärr blir pensionen så dålig att jag i version 4 vänder på det så att uttag från portföljen blir det primära.


Målformulering 5 (2021):

  • Mitt långsiktiga mål är att äga min tid genom att skapa en portfölj med så stor avkastning att jag kan få en behaglig levnadsstandard genom uttag av portföljkapital kompletterad med först tjänste- och privatpension och senare allmän pension. 
Ny version (2021-11-01) som egentligen inte tillför något nytt förutom att det trycker på att jag vill äga min tid via en passiv inkomst:
  • Mitt långsiktiga mål är att äga min tid genom att skapa en tillräcklig passiv inkomst för att ge mig en behaglig levnadsstandard genom uttag av portföljkapital kompletterad med först tjänste- och privatpension och senare allmän pension.
Att äga min tid blir mitt övergripande mål och då blir jag också ekonomiskt fri att göra vad jag vill med min tid utan att behöva tänka på att behöva dra in pengar till uppehället. Aktiviteter jag vill lägga mer tid på är träning, studier, hobby, resor mm. Det kan också vara att arbeta deltid eller med någon sidoinkomst men sådana aktiva inkomster ska inte vara nödvändiga för en hygglig konsumtionsnivå utan ska i så fall vara på mina villkor, lustfyllt och ge lite guldkant på tillvaron. 

I målet ovan preciseras inte hur mycket pengar som behövs för en behaglig levnadsstandard men jag har gjort en budget där 20.000 kr/mån netto ska räcka till ett liv på en bra nivå för en singelman i skuldfri villa i Småland.

Ingen tidpunkt nämns heller i målet, men troligast blir det 2025 när jag är 55 år och privat- och tjänstepensionen blir tillgänglig. Det kan även bli 2024 men då behövs kompletterande kapital att leva på under 2024 då summan från uttagsmodellen inte kommer räcka till. Senare än 2025 kan det absolut bli, men för det behövs troligen att en börskrasch inträffar vid en illa vald tidpunkt eller att jag får en nytändning på nuvarande eller ett annat jobb.

Uttag från portföljen kommer att ske med Vanguards dynamiska hybridmodell där uttaget baseras på portföljvärdet och dess utveckling. Av de totalt 20.000 kr/mån netto som behövs ska 15.000 kr/mån komma från portföljen och resten från pensionsutbetalningar. Detta betyder att jag med 5% i uttagsnivå behöver 3,6 MSEK, men då jag planerar att vara belånad med 0,5 MSEK (belåning 14%) investeringsgrad på 115% räcker det med att portföljens nettovärde är 3,1 MSEK.

Övergången från utdelningar till Vanguards modell var tvungen då jag bestämt mig satsa mer på tillväxtaktier och indexfonder med hopp om ökad totalavkastning men med i många fall låg eller ingen direktavkastning. Mer vanliga 4%-regeln kunde fungerat men jag gillar inte att den inte alls tar hänsyn till portföljutvecklingen vilket kan skada portföljen svårt vid några svaga år samtidigt som man inte drar nytta av om avkastningen blir god.

Jag har alltså hela tiden sett ett behov av att ha ett långsiktigt mål att jobba mot även om jag sett mig tvungen att justera det lite några gånger.

18 kommentarer:

  1. Intressant läsning, särskilt att du lagt om din strategi från att "enbart" satsa på utdelningar. Du har ju dessutom konkretiserat beloppet du behöver varje månad - bra!

    Själv har jag mer av ett spann, men vet trots detta när jag kan "slappna av". Jag har nämligen (för närvarande) inte som mål att sluta jobba så snart som möjligt, eftersom jag inte har tillräcklig tydlighet kring vad jag skulle "pensionera" mig till. Detta kan ju naturligtvis komma att ändras med tiden.

    Kämpa på!

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Jag kämpar på.

      Antar du trivs bättre med att jobba än jag då. Med jobb som du trivs med och när du får tillräckliga passiva inkomster blir jobbet något du går till för att du vill och inte för att du behöver - dit hade jag velat komma, men inte på detta jobbet. Kanske det blir så om jag hittar något kul deltidsgig i FIRE: kommunpolitik är något jag funderar på.

      Radera
  2. Hej US!

    Ja det är väl rätt sällan ändå som mål inte förändras under resans gång, konstigt vore det egentligen annars eftersom ju längre en resa pågår desto mer information samlas ju in som kräver analys och ibland leder till förändringar.

    Gillar formuleringen: inte pensionera sig från något utan mot något
    På något vis låter den mer positiv även om det grundläggande syftet är lika tycker jag.

    Känns definitivt som vi är ett växande antal som inte riktigt ser vårt arbete som något slags "kall" längre. Arbetslivet har punkterat viljan och energin samt glädjen över arbetet som jag förr kände. Det är alldeles för mycket fokus på alla dessa menlösa processer och annat trams. Kanske har det med ökad ålder att göra men vet inte säkert, kan lika gärna vara det simpla faktumet att stressen och arbetsbelastningen mest ökar hela tiden och samtidigt ignoreras detta faktum av cheferna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, målet har förändrats något över tid, men nu tror jag faktiskt att jag kan ha den slutgiltiga formuleringen.

      Och den är mer positiv vilket såklart var meningen.

      Senaste månaden har jag verkligen inte haft någon arbetsvilja och ser egentligen ingen ljusning. Energi i mängder har jag egentligen inte haft sedan jag innan jag brände ut mig för 20 år sedan. Kanske mitt worstcase-scenario från häromdagen blir sant.

      Har en kompis som var välbetald IT-konsult men fick kicken och valde att starta eget inom båtvård utan kapital eller kunder men med kostnader för familj. Han tjänar nu mindre men stormtrivs. Om jag fick kicken idag skulle jag ha passiva kostnader som täcker alla mina kostnader gott och väl. Jag skulle ha det mycket lättare än han att starta något utan press för att dra in några kronor.

      Radera
    2. Nej trots semester verkar andelen personer som har lägre energi efter semestern öka... Tycker mig läsa detta på snart varenda blogg jag läser. Det är ju ett kapitalt misslyckande för företagen och till viss del en tragedi för den anställde.

      När du blev utbränd, fick du kicken då också som tack eller?

      Radera
    3. Ja, jag TROR att jag fick kicken när jag var utbränd. Har alltid funderat på det.

      Fick ett "erbjudande" om 6 månaders lön utan arbetsplikt en dag som en blixt från klar himmel när jag inte mådde bra (så minnet har alltid varit lite dimmigt) vilket troligen var bättre än om jag inte accepterat, så jag accepterade. Inget fack eller kollektivavtal på arbetsplatsen.

      Ett par till fick samma erbjudande (utan att vara utbrända) då det ändå var IT-krasch samtidigt. Och lite senare några till men jag var delat först och svagast.



      Radera
    4. Då du inte minns säkert kan du ju leva i tron att du inte fick kicken och istället fick så sjysst paket de kunde ge dig, då hade jag nog cementerat minnet.

      Verkar varit en tuff resa mot kraschen du gjort US. Arbetslivet är tyvärr ofta rätt tufft och man inser inte hur det står till förräns efteråt.

      Radera
    5. Det konsultjobbet var första jobbet efter examen och var 4 år underbart: fantastisk utvecklingskurva, kanonfester, kanonkollegor, kanonlön och förmåner, hög status och därefter 1 års helvete. De som orkade har gjort fantastiska karriärer.

      Men nog tusen fick jag väl sparken...

      Får skriva något positivt också: lämnade av rapport med genomgång till VD idag som sa ordagrant "ett bra steg framåt". Har designat om rapporten en del och han gillade både innehåll och utförande. Konstigt att det ger sådan energi en stund.

      Radera
    6. Mitt första jobb låter väldigt lika: allt var kul, roliga o bra samt unga jämnåriga kollegor, högt i tak, få möten, kickoffer, middagar o bra chefer med lite chefande i sig. Sen tog det slut... Vilket var inledning till ett längre helvete.

      Grattis till beröm, ger energi!

      Radera
    7. Själv fick jag erbjudande om att istället bli internationell projektledare med teknisk inriktning och inget personalansvar (satt på personalansvar för 60 pers när jag gick in i väggen). De trodde tydligen att en massa tid i en Boeing 747, och på flygplatser och på hotellrum skulle vara positivt. En glassig tjänst men jag tackade Nej...

      Radera
    8. Den kommentaren har jag missat att kommentera (läst har jag). Personalansvar är slitigt - jag hade bara funktionsansvar (utvecklingschef) och några gubbar under mig, men de hade andra gruppchefer (avdelningschefer) än mig.

      Projektledning är intressant och det hade jag på det där konsultjobbet, åtminstone till viss del internationellt men även mycket nationellt och på kontoret.

      Jobbigt som fan att åka iväg efter lunch redan på söndag och komma tillbaka på fredagen. Kommer ihåg att jag gillade de internationella traktamentena och hade bra koll på vilka länder som gav bra. Japan, Ryssland vill jag minnas var bra då. Västeuropa betydligt sämre.

      Radera
  3. Hej!

    Det är tyvärr praxis hos företag att köpa ut personal som är sjuk - billigare än att ta arbetsgivaransvaret med rehab osv.

    /insyn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säkert är det så. Inte snyggt, men ekonomiskt rationellt.

      Radera
  4. Min ickekommunicerade eller nedskrivna målformulering har de sista 3 åren varit "Att bli självförsörjande via mina egna investeringar i utdelande värdepapper och fonder. Utan att inräkna olika former av redan intjänade pensionsrätter från stat och tjänst."

    Där resonerar jag alltså helt enkelt att om jag låtsas att dessa pensionsrätter överhuvudtaget inte existerar så uppnår jag en tillräcklig säkerhetsfaktor.

    Det är väl därför som jag inte bryr mig om att "räkna på det hela" dess mer ingående.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har tittat många gånger i din vänsterkolumn med alla företag och flertalet bolag är stabila utdelare som även ökar utdelningarna. Vet inte om du räknat på det men det ser ut som dina utdelningar normalt kommer öka mer än inflationen även när du slutat investera och i stället tar ut kapital. Även detta är en säkerhetsfaktor.

      Att ha all sorts pension som marginal är en rejäl marginal. Skulle tro att mer än hälften av alla pensionärer bara har din "säkerhetsfaktor" att leva på. Min far inkluderat.

      Mitt huvudmål är som sagt uttag 15.000 kr/mån från portföljen och jag skulle klara mig bra på detta i Småland - min far har ju samma i pension och han klarar sig bra. Så kanske jag kan säga att mina pensioner är en säkerhetsmarginal också.

      Radera
    2. Mitt mål avseende utdelningsökningen (vi kan väl kalla det organisk tillväxt av utdelningarna) är att ligga kring inflationen (det kan ju bli nästan vad som helst från Tyskland efter andra Världskriget till 0,5%). Men runt 2% årligen.

      Mina vanliga pensioner är inte så stora. Jag utbildade mig länge och har varit sjukskriven och därefter off grid i 10 år. Det är därför jag först och främst siktar på att "klara mig själv".

      Det tycker jag nog du kan säga. Alltså ser det jävligt ljust ut för dig Småland !! ;)

      Radera
    3. En pension att verkligen räkna med bygger på kontinuerligt heltidsarbete med hygglig löneutveckling från dryga 20 års ålder till drygt 65 år.

      I den mallen passar varken du eller jag in. Jag bommar alltihopa: började jobba sent, dålig löneutveckling, arbetslös, sjukskriven, kommer sluta jobba tidigt. T ex min bror passar perfekt in i mallen och kommer säkert få en OK pension och är dessutom sambo vilket sänker vissa kostnader.

      Radera
    4. Japp, börjar se ljuset i tunneln och troligen är det inte ett tåg som kommer mot mig.

      Radera