tisdag 13 september 2022

Läget på Djurparken och lite om närmaste framtiden

Sammanfattning

Min deltid på Djurparken har gjort min fritid mycket bättre så om den nyckfulle VDn tycker det fungerar öppnar jag för att jobba deltid hos nuvarande arbetsgivare fram till FIRE (när det nu blir) även om sparandet blir marginellt. 

I övrigt är personalen inte nöjd men jag håller mig till mina rutinuppgifter och allt annat rinner av som den Gås jag är i Djurparken.

Djurparken

Missnöjet på Djurparken har inte avtagit bara för att jag inte skrivit om det på ett tag. Först några kollegor:

  • Igår fick en provanställd beskedet att det inte blir någon fortsättningen efter 6 månaders provanställning. En tjej som började stortjuta och var tvungen att gå hem, dock tillbaka idag men var undvikande. Objektivt sett har hon väl inte presterat men det ska inte behöva komma som en blixt från klar himmel.

  • Det finns 3 personer i firman med längre anställningstid än jag (av ett par tiotal anställda) och nu blev en av dem precis som jag "erbjuden" en deltid men då på 80% mot mina 70%. Alternativet var precis som i mitt fall inte att behålla heltiden utan snarare avslut och han accepterade idag. Han är dock yngre än jag, har familj och svag ekonomi så jag tror inte han stannar så länge till.

  • En lagbas har blivit klämd mellan ledningen och sin personal och sa upp sig förra veckan. Ett tufft jobb där vi har extremt dåligt track record med många korta anställningar och flera utbrända. Tjänsten innebär bl a krav från ledningen, sälja, projektleda, kundkontakter och leda personal.

  • IT-snubben har grav ADHD men är en jävel på att få ihop saker. Han och jag brukar snacka lite om Djurparken och han har bett sin fru leta efter nytt jobb då han inte fungerar med sådant. Det kan bli besvärligt då han är den enda som kan en del system och den enda i övrigt med IT-erfarenhet är jag, så vi vet vem som får (tillbaka) IT-ansvaret om han slutar... 

  • Produktionschefen som ingår i ledningen och är en del av problemet och som brukar vara diskret råkade försäga sig på senaste AWn om att hon ser sig om efter något annat. Är nog nära utbrändhet också.
Jag har stora öron och hör det mesta på bolaget, men det kan finnas ännu fler som jag inte hört något om. Allt ovan är från efter sommarsemestrarna.

Viktigast av alla anställda för mig är dock jag själv som jobbat 70% sedan februari. Hur känner jag? 
  • Jag gör precis det som krävs av mig, varken mer eller mindre. Hade jag varit yngre hade jag känt min understimulerad då det mest är rutinuppgifter, men som det är nu är det ganska behagligt när ingen stör mig. 
  • Deltiden har gjort mig piggare och gett mig en bättre fritid (mer social, mer träning, mer personlig utveckling).
  • Fram t o m ungefär maj nästa år stämplar jag A-kassa upp till 100% anställningsgrad med den s k 60-veckorsregeln så ekonomiskt har jag inte drabbats så hårt ännu. Såklart måste jag söka jobb, men det är både låg kvalitet och låg kvantitet på ansökningarna. Trots detta 2 intervjuer genomförda.
  • Från och med juni nästa kommer A-kassan vara slut och jag får endast 70% lön. Vad gör jag då?
    a) Fortsätta med 70% anställning till FIRE är ett alternativ. Ger inte möjlighet till mycket sparande men det kanske inte behövs mer sparande? Om jag vill kan jag säkert jobba något år förbi 55 år vilket skulle vara mycket positivt för Pensionspyramiden även utan eller med lite sparande. Den klassiska frågan: deltid en längre tid eller heltid en kortare tid innan FIRE. Just nu känns deltid bättre då jag kan gå in i FIRE frisk och positiv snarare än att vara som en urkramad disktrasa.
    b) Hitta ett nytt heltidsjobb. Nästan vilket heltidsjobb som helst ger mer pengar än dagens 70%-tjänst och ett bra jobb skulle kunna ge mycket mer än min tidigare 100%-lön. Men det är jobbigt att starta om och jag är i nuläget tveksam.
  • Någon gång i vinter bör det bli en utvärdering av deltiden med VD så får vi se vad han tycker. Är inte säker på att han ser det på samma sätt som jag och han är ibland nyckfull och svår att förutsäga. Kan i värsta fall leda till sparken men jag ska vid ett sådant utfall inte låta honom lura mig till att säga upp mig själv.

5 kommentarer:

  1. Vad trist när en arbetsplats inte fungerar. SOm konsult har man tack och lov möjlighet att säga nej till förlängningar om det finns något annat som hägrar och man inte trivs. Har på 15 år varit med om ett sådant uppdrag, som var lite av ett zoo. Mycket stress, bitterhet och sura miner. 4 personer slutade samtligt som mitt uppdrag tog slut. De bönade och bad att jag skulle fortsätta men där sa jag nej direkt. Var inte direkt kul att pendla 3 timmar om dagen i bil heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du gör dessutom helt rätt med att inte säga upp dig själv. Om jag skulle hamna på bänken och man inte hittar något uppdrag till mig, då får de ge mig en årslön eller något först, sen kan jag säga upp mig.

      Radera
    2. Säger upp mig självmant gör jag inte (igen) - gjorde det när jag var svag och utbränd en gång. En årslön hade varit perfekt att avsluta med innan FIRE. På det kanske en tid med A-kassa. Sedan kan man titta på uttag från Pengamaskinen.

      Jag har varit konsult men inte trivts riktigt då man inte är en del av kundföretaget. Det kan funka om hela avdelningen är outsourcad.

      Långpendling är en pina då vardagkvällarna blir alldeles för korta - om jag jobbar lite i FIRE blir det kortpendling från sovrummet bort till kontoret i rummet intill.

      Med det sagt mår jag ganska bra nu :)

      Radera
  2. Det verkar ganska turbulent även hos dig på arbetsplatsen. Det där med rutinuppgifter och minsta möjliga är nog exakt vad även jag eftersträvar nu framöver under min rehabprocess.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, turbulent är nog rätt ord. Det är en stor procent av personalen jag nämner ovan.

      Rutinuppgifter är lätta att utföra och kan nog passa din rehab (om du ska jobba alls...). Att det inte är stimulerande är nog t o m positivt.

      Radera