Har funderat på hur min stressnivå, arbetstid och lön varierat under mitt arbetsliv. Intressantare är dock vad jag ska göra med resten av mitt arbetsliv.
1. Karriärsperioden
Direkt efter universitetet (slutet av 90-talet och en bit in på 00-talet) när jag skulle göra karriär jobbade jag väldigt mycket, sällan under 60 tim/vecka, men ofta mer. Dessutom var stressnivån hög. Detta kunde bara sluta på ett sätt och det gjorde det också: Jag gick in i väggen! Pengarna var bra, men utflödet var lika stort som inflödet ändå.2. Återhämtningsperioden
Därefter hade jag en period med enklare arbeten och mycket lägre lön, men ingen stress på arbetet. Det fanns dock en stress över att pengarna inte skulle räcka och det var inte tal om något sparande. Dessutom fanns det en stress över att jag inte tog till vara på min utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet vars värde devalverades för varje år som gick.3. Vägen tillbaka-perioden
Sedan 2013 har jag återigen ett kvalificerat heltidsarbete men med låg stressnivå på alla plan: relativt säker anställning, använder min utbildning och tidigare erfarenheter, pengarna räcker med marginal och arbetet i sig är inte heller stressande.Lönen nu ligger med 33.000 kr/mån på en mellannivå av ovanstående perioder och med en ganska låg kostnadsnivå tillåter den mig att spara en ansenlig summa varje månad. Jag känner dock att lönen är i lägsta laget och egentligen borde upp med i alla fall 5.000 kr även för nuvarande tjänst på nuvarande företag.
4. Nästa steg?
Jag funderar på om nuvarande anställning ska bli min sista innan jag kan pensionera mig om 7-10 år, eller om jag ska försöka mig på att göra ett kliv till på karriärsstegen?Detta talar emot att byta jobb:
- Man vet vad man har men inte vad man får.
- Nuvarande arbetsgivare är troligen på väg in i en tillväxtfas som dels kan renodla mina uppgifter åt det håll jag vill, dels höja min lön.
- Möjlighet att senare gå ner till deltid: med renodlade arbetsuppgifter och med ett välorganiserat arbetssätt kan jag troligen gå ner till deltid senare (lediga fredagar?) utan att det skulle kosta för mycket.
- Jag är faktiskt inte jättehungrig på ett nytt jobb.
- Jag mår bra där jag sitter nu och har bra balans mellan fritid och arbetstid samt ingen stress. Efter att jag "väggat" är min stresstolerans mycket sämre.
Detta talar för att söka och kanske byta jobb nu:
+ De senaste åren har gett mig en bra erfarenhetsplattform att söka jobb från.
+ Möjlighet att vara ganska kräsen med nya jobberbjudanden då jag sitter bra där jag sitter.
+ Möjlighet till ett rejält karriärskliv direkt, både vad gäller lön och arbetsinnehåll.
+ Jag är nu nästan 48 år och om jag ska söka nytt jobb är det nu det ska ske, då det blir svårare och svårare för varje år som går. Kanske är det redan för sent?
Just nu lutar jag åt att stanna kvar på nuvarande jobb fram till jag slutar jobba. Men det behövs nog inte mycket mer än ett dåligt lönesamtal eller ett dåligt utvecklingssamtal för att tända gnistan.
Ja den där diskussionen har man fört några gånger med sig själv. Det som var nyttigast för mig var att gå på några jobbintervjuer för att upptäcka att gräset faktiskt inte var grönare på andra sidan.
SvaraRaderaNu vet jag inte i vilken bransch du jobbar men med universitetsexamen och ganska många år under bältet tycker jag att 33000 kr verkar väldigt lågt. Du borde ju ligga ganska nära 40000 kan jag tycka om du har ett jobb som motsvarar din utbildning.
Sen efter 40" käkar marginalskatt upp en så stor del av lönen att det knappt är lönt att kämpa vidare, Maggan tar merparten av stålarna ändå. Jag ligger efter 15 år i arbetslivet på 43000 kr och är nöjd med det. Visst, i Sthlm hade jag begärt 50", men här nere i Småland är löneläget ett annat.
Jag ska absolut inte byta jobb för bytandets skull. Det måste ge något jag saknar nu. En sak sak som jag funderat på med tanke på det är att (då jag ska flytta ner till Småland som pensionär) ta nästa jobb i Småland och då är en kraftig löneökning inte ett krav.
RaderaGå på ett par jobbintervjuer för att se vad som finns inom möjligheternas gräns vore intressant.
33.000 ÄR väldigt lågt men branschen är väldigt lågt lönesatt. Dessutom gjorde min "Återhämtningsperiod" ovan att jag inte direkt kunde välja och vraka, så jag är mycket nöjd ändå. Min roll är dock mycket bredare och funkar på många fler arbetsplatser med högre lönelägen.
Den statliga inkomstskatten som jag tyvärr inte drabbas av ännu är sätt för de relativt välbetalda att gå ner i arbetstid något utan att det kostar för mycket. Ännu bättre är om man har ett avtal där man som äldre kan ner i tid till t ex 80% men med 90% betalning. Dessa avtal finns!
Tack för din kommentar!