.jpg)
Jag vet att jag för bara ett par veckor sedan skrev ett inlägg med en väldigt strukturerad tidslinje för hur min FIRE ska exekveras.
Nu är jag dock totalförvirrad och kommer skriva ett inlägg med fler frågor än svar.
Detta hände först
För bara ett par veckor sedan var jag inne på återbesök för kontroll av hjärtat. Hjärtat slog fint, blodvärdena hade blivit mycket bättre och medicinen justerades en aning uppåt.
Men jag stupar i säng efter varje arbetsdag då dagens energi inte räcker för mer än 4-6 timmars arbete egentligen vilket gör att jag även får ta det väldigt lugnt på jobbet. Lite kreativ tidrapportering har jag behövt ta till också. Så ska det väl inte behöva vara?
Någon dag senare hade jag möte med chefen som tyckte det snart var dags att att leverera på normal nivå igen. Detta sades på ett bra sätt och borde inte ha stressat mig men bara någon dag senare förra veckan var hjärtat ur rytm igen. Jag väntade ett par dagar för att se om det var tillfälligt men till slut tog jag mig till akuten och blev inlagd samt elkonverterad igen.
Vad hände sedan?
Tillbaka hemma undrade jag vad som hänt. Jag frågade läkaren redan på sjukhuset vad som kunde ha orsakat hjärtproblemet denna gång och stress nämndes direkt. Det var nästan så att jag därför lämnade in uppsägningslappen direkt.
Jag kom dock till sans och lugnade ner mig lite. Läste på om A-kassan (blir nästa blogginlägg när jag läst på lite till). Ringde min kusin som även är min bästa kompis och han var mycket positiv till att jag säger upp mig för att rädda hälsan eftersom jag har "lyxen" att ekonomin medger det.
Var står jag nu?
Då jag anser att jag är för sjuk att arbeta och inte får något bra totalliv av det och när sjukvården tycker jag är frisk för sjukskrivning så kan det faktiskt bli så att jag redan i april lämnar in min uppsägning på jobbet.
Edit: Har nu även pratat med min bror som då naturligtvis inte oväntat har motsatt inställning mot min kusin. Han är rädd att jag tappar sammanhang och socialt liv om jag inte arbetar men då ser han på det ur egen synvinkel, men något ligger det såklart i det.
A-kasseersättning används i så fall sedan för att brygga över tiden fram till ordinarie tidslinje tar över scenen. Varje extra jobbad månad skulle såklart ge mer men man ska ju kunna leva under tiden och framför allt överleva också.
PS Det finns flera anledningar till att april är bästa månaden att lämna in lappen:
- T o m april har jag bara 1 månads uppsägningstid, sedan 2
- April är snart ...
- Det finns A-kasseersättningstekniska orsaker till att april är en bra tid att lämna in lappen men mer om detta i kommande A-kasseinlägg
- Vädret. Skönt att komma ut i maj
Jag trodde nästan att det var mig du skrev om. Jag har dock inga hjärtptoblem, men återkommande stressymptom blandat med ångest och hjärntrötthet har ju gjort att jag också har valt att kasta in handduken. Nu pressar jag på under upploppet fram till juni och därefter blir det en seglats mot ovisshetens hamnar. Har absolut funderat på a-kassa jag med. Två månaders karens är det, men frågan är om jag psykiskt orkar med en a-kassa som likt en slavdrivare kommer att på alla sätt de kan komma på få tillbaka mig till ett jobb, oavsett vad. Arbetsförmedlingen är inte som den var på Gran Perssons tid då man kunde bli förtidspensionerad för minsta lilla. Idag är det väldigt vanligt att FK inte godtar ångest, stressotålighet och liknande symptom som "sjukdomar" och vägrar helt enkelt betala ut någon sjukersättning.
SvaraRaderaVem avgör egentligen om man är sjuk eller frisk? Rimligtvis den läkaren man går till. I mitt fall har jag sprungit flera gånger hos vårdcentralen, man har tagit litervis med blod och gjort otaliga prover. Fullt frisk är resultatet. Sen ett telefonnummer till en KBT-terapeut. SNackade med denne kanske 10 gånger. Problemet är att jag mår toppen när jag sitter där, samt att jag nog är väldigt svår att "läsa av", då jag inte är en sån som skyltar med mina problem öppet. Där och då mådde jag toppen, i en trygg miljö där någon äntligen lyssnade på mig och som ajg trodde skulle hjälpa mig. Icke. Efter några veckor kom samma skit tillbaka på jobbet, när man åt lunch, stod i kö, gick till bilen. Har läst på mycket själv och kan konstatera att jag dels är högkänslig (alla symptom stämmer in helt och hållet) samt att jag har en ångestproblematik och möjligtvis smärre depression, ja allt hänger ihop, det ena ger det andra. Det är nästan bara på jobbet som jag fick symptom, några enstaka gånger i affären har det också varit. Jag har nästan gett upp om att det finns någon lösning eller botemedel, ingen verkar vara intresserad av att gå till botten med det hela. Kanske är A-kassan en lösning på detta för mig, antingen lyssnar de och erbjuder riktig hjälp, eller blir jag avskriven som en simulant.
Nog om mej nu, det jag undrar från din skrift är varför du och så många tror att a-kassan är en dans på rosor? De kan tvinga dej till vad de vill, skicka massa jobbansökningar, gå på kurser, hamna i klorna på någon underleverantör som sätter dej bland en massa slöjor som inte kan svenska 8-4 varje dag, och är du inte där så drar de in a-kassan. Det är ju inte som att ha betald ledighet, inte längre i alla fall. Hur går tänket där?
Jag tror faktiskt att jag stulit rubriken av dig från ett inlägg eller en kommentar. Tack för det.
RaderaDina problem är på många sätt mer svårmätta än mina som mäts lätt med EKG och andra maskiner. Men inte mindre allvarliga.
Jag har haft kontakt med Arbetsförmedlingen så sent som förra året i och med min ofrivilliga deltid. Och även tidigare och då var det på Reinfeldts tid. Dans på rosor är det inte men så himla hög aktivitet tror jag inte det är, men här skulle jag vilja ha input från någon som varit helt arbetslös i modern tid. Min utgångspunkt är att så länge jag sköter mina avstämningsmöten, söker jobb och rapporterar dessa så kommer jag att lämnas i fred i månader. Detta går att sköta på ett rimligt antal timmar per månad. När dagarna börjar ta slut tror jag de får upp intresset men då är det dags göra min FIRE...
Min deltidsstämpling från 2022/2023 kan sammanfattas: skrev in mig digitalt, ett inledande telefonsamtal, sökte jobb (ofta riktigt dåliga/snabba ansökningar) men fick ändå några intervjuer men då ville jag ju ha nytt jobb, rapporterade sökta jobb en gång/månad men kontrollerades aldrig, Ett uppföljningssamtal på telefon. Allt detta utspelas under drygt ett år och jag tror inte jag la 100 timmar totalt. Det blir säkert annorlunda som HELTIDSARBETSLÖS men så har jag ju mer tid över också.
Med begränsat med energi kan jag utan ett tidskrävande jobb göra det som är viktigt för mig: sköta motionen och laga bra mat som tillsammans ska hålla vikten i schack samt hålla ner stressnivån. Klarar jag mer är det en bonus.
Väldigt intressant som du skriver, det står helt andra saker på AFs hemsida kring hur det i teorin ska gå till när man skrivs in där. Jag känner tyvärr ingen som har varit hos AF i modern tid, min fru gick dit en sväng när hon kom till landet och hamnade i diverse gruppaktiviteter med helt hopplösa individer, och sen lite städ/fixarjobb hos en lokal kyrkoförsamling, typ hjälpa till med fika, städa pentryt, tömma papperskorgar och sånt för att ha något att göra och arbetsträna. SFI var också ett krav för att få ersättning. Hon sökte hur många jobb som helst men blev aldrig kallad till intervju, men det var heller ingen på AF som kollade hur många jobb hon sökte. Detta var runt 2010.
RaderaFör egen del vet jag inte hur AF ställer sig till de "krav" jag har på nån sorts kneg där man inte behöver stressa ihjäl sig och som inte har med IT att göra. Det finns väl 100 individer som bättre behöver dessa jobb tänker jag, som aldrig kommer få chansen till något annat då de saknar utbildning. Jag kanske tänker för mycket här, men försöker ändå sätta mig in i arbetsförmedlarens tankar, den dagen jag sätter mig där i stolen mitt emot.
- Fått sparken? - Sa upp mig själv, ångest, stress
- Läkarintyg? - Nej, har aldrig fått något, de säger jag är frisk
- Jätteimponerande CV, allt inom IT!
- Tack, vill dock inte söka några som helst jobb inom IT, men det är det enda jag är utbildad som.
- Ja.. ha...
AFs tillvägagångssätt i teorin ger jag inte mycket för - jag skriver från egna erfarenheter.
RaderaArbetsförmedlaren är bara människa och så länge du sköter kontakterna med honom, söker jobb och jobbrapporterar blir du lämnad ifred åtminstone tills de 300 ersättningsdagarna börjat sina rejält säger min erfarenhet.
Din fru som ny i landet bedömdes säkert behöva stöd som svenska utbildade medelåldermän inte behöver - no offense.
Tror ändå det är lätt att sumpa en jobbansökan redan i personliga brevet om man vill (hjärtsjuk, tål ej stress...). För tusan, när jag sökte jobb för att fylla månadskvoten (kvantitet inte kvalitet!) förra året skickade jag ibland bara standard-CVet utan personligt brev och det gick fort jag vill jag lova.
Usch vad trist, när du kommenterade mitt senaste inlägg glömde jag fråga om din hälsa och varit på väg lägga ny kommentar därkring. Väldigt tråkigt att läsa detta US. Vet inte mer vad jag ska skriva nu mer än att tror du ska ta utcheckningen snarast om du mår så här kasst...
SvaraRaderaIbland får jag läsa om mina inlägg för att se om jag kanske varit för negativ - det var likadant med missnöjet på Djurparken tidigare.
RaderaJa, det är tråkigt att inte kunna bestämma utcheckningsdatum själv. Helst skulle jag vilja gå i FIRE full av kraft, framtidsinriktad och med champagne.
Jag tycker du ska säga upp dig. Hellre "fattig" och frisk än "rik" och sjuk/död.
SvaraRaderaDet går alltid att jobba extra med något om du skulle behöva om några år. Bara 2000-3000 kr/månad kan göra stor skillnad.
Minns ej riktigt din ålder, men finns det möjlighet till studiemedel fortsatt eller är du för "erfaren"?
/Arbetsplanen
54 år gammal är jag. Klart det kommer kosta ett par tusen per månad att sluta tidigare än jag tänkt - men vissa "dyra" saker som jag tänkt kommer inte bli av nu när jag blivit sjuk t ex: Vasaloppssatsning, resor med mycket mat och sprit. Dessutom tror jag pengarna kommer räcka ändå då jag är en enkel man.
RaderaHar också funderat på att om några år jobba med något som kan fylla en social och ekonomisk funktion om det behövs. Jag tror jag skulle gilla jobb som eventvärd eller tentavakt - in och och kör ett pass, få betalt och sedan är det lugnt till nästa gång.
Vd jobbigt för dig. Här sitter jag och klagar över att jag själv måste tänka om avseende de sista åtta månaderna, så läser man detta.
SvaraRaderaHoppas det går vägen för dig.
Vill så klart inte påverka ditt beslut på något sätt, så jag vill inte uttrycka någon åsikt om hur du bör göra.
Bra dock att du pratat med din bror som har en annan åsikt, man ska aldrig omge sig med ja-sägare.
Jag har ringt både Arbetsförmedlingen och a-kassan (AEA) idag oh försökt få ett hum om hur det skulle gå till och vad just jag skulle förvänta mig om jag skrev in mig.
Det var många frågor jag fick svar på, så ett bra tips är att ringa och tala med dem.
AEA var bra, men den första jag blev kopplad till på Arbetsförmedlingen talade knappt svenska, vi förstod inte varandra så jag begärde att få bli kopplad till en annan handläggare och där fick jag svar.
Det verkar som att man använder sig av datorstödd profilering utifrån ens CV och arbetslivserfarenhet.
Står man långt från arbetsmarknaden (nyanländ/långtidsarbetslös) så är det full fart på åtgärderna redan från början. I mitt fall verkade det däremot som att jag skulle kunna söka jobb på egen hand i cirka 6 månader innan det blir aktuellt med stöd.
Just stödbiten tror jag man vill undvika att hamna i, då kan det handla om obligatorisk närvaro för att till exempel lära sig skriva CV (!) eller jobbträning som varuplockare på Willys eller något annat spännande.
Tack för omtanken.
RaderaJag har relativt bra kompetens om hur AF funkar, både för egen del och som arbetsgivarrepresentant.
Datorstödd profilering var dock nytt för mig. Jag tror jag också får klara mig utan "stöd" ett flertal månader även denna gång.
Stress är ett helvete. Iaf den negativa varianten som inte går att stänga av. Det definieras i grunden som något psykiskt som får somatiska konsekvenser. Långvarig negativ stress ger ofta negativa långvariga, ibland kroniska, effekter för individen. Tror din läkare har rätt i sitt konstaterande.
SvaraRaderaMin sambo, som är en kvinna man inte behandlar illa, sade upp sig efter många år på en firma när det blev outhärdligt från VD och andra svin till chefer. Arbetslös (dvs arbetssökande) i 1,5 år. Hon såg inte ut att lida där hon satt i sängen och läste tidningen när jag for iväg till Cirkusen. Jobbrapporter lämnades in i tid, sökte mycket vakttjänster i tunnelbanan i Stockholm tex utan särskilda krav utan utbildning i tjänsten, telefonuppföljningar (blaha-blaha) ibland med Af.
Fick ngn form av mer intensiv coachning efter drygt ett år. Kände att hon ville göra ngt igen, sökte tjänst och fick jobb. Det var för 1 år sedan. Trivs mycket bra, en av anledningarna som jag tog upp i inlägget "FI utan RE" till att jag fortfarande skjuter på det framför mig.
Har tänkt skriva ett eget inlägg nu när jag bestämt mig för en plan utifrån en del "kommande händelser" på Cirkusen. Lite beroende på utfall av dessa kommer även jag sluta abrupt. Hälsoskäl framförallt.
Undrar om man redan i personliga brevet skrivet om hjärtproblem och dålig stresstålighet - då hamnar man inte ju inte så så bra till konkurrensen...
RaderaJag tror att de som bedöms klara sitt jobbsökande själva får göra just det också och kraften sätts in bland de som bedöms behöva hjälp. Har det inte hänt något efter kanske ett år kommer saken i annat läge men då är det dags för FIRE så då kan jag bara straffa ut mig när det blir för jobbigt med vuxendagis.
Egentligen vad har du att förlora på genom vara ärlig och nämna hjärt- och stressproblem. Finns det en arbetsgivare där man accepterar detta och kanske till viss mån även anpassar arbetsuppgifter därefter då får du ett jobb som du klarar utan att få hälsoproblem. Jag uppfattar att du har kvalifikationer som är efterfrågade på arbetsmarknaden. Bättre vara ärlig om problemen än att det kommer fram senare under rekryteringsprocessen. Sedan kan man ju linda in de problem man har på ett så positivt och säljande sätt ändå i sina ansökningar, ifall Arbetsförmedlingen skulle trilskas.
SvaraRaderaTack för input. Jo, OM jag skulle hitta en arbetsgivare som accepterar mina problem kan jag säkert jobba ett tag till.
Radera