En sak som jag tänkt på är att om man som jag baserar FIRE-tidpunkten på när ett visst portföljvärde nås så är det direkt olämpligt att det beslutet tas precis efter en sådan här uppgång som vi haft i år. Det känns som att gummibandet är hårt spänt och att det finns en betydande fallhöjd.
Nä, det känns som att man skulle vilja att portföljen etablerar sig på eller över målnivån ett tag innan man vågar ta beslutet att hoppa av. Som tur är, är inte min avstämningspunkt nyårsafton 2021 utan senare så kanske det inte blir någon issue när det är dags.
PS Kanske är det one more year-syndrome som börjar spöka redan?
Syndromet har spökat för mig i några år redan. Så varför skulle du klara dig undan :)
SvaraRaderaNej precis. Varför skulle jag det? Det känns som att flera som tagit steget fått hjälp att göra det. Då menar jag kanske främst en konflikt på jobbet men det kan säkert vara något annat.
RaderaEtt plötsligt husarv skulle det kanske kunna vara i mitt fall eller att jag vill få tid att satsa på mina sidoprojekt.
Ja, baserar man sin exit på att sälja av värdepapper sitter man ju i en dålig sits som det backar säg 20% på 3 månader. Väljer man att leva på utdelningar inbillar jag mig att man sitter säkrare. Vi fick ca 80% av våra utdelningar under covid, hade nog kunnat få mer än så om vi hade hållit oss undan från högriskbolagen som oxford lane capital. Jokern i leken var bankerna som helt drog in utdelningarna på suspekta grunder.
SvaraRaderaKanske. Men jag tror jag läst att 4%-regelns chans till att lyckas (inte gå slut på pengar) ökar dramatiskt om man inte har katastrofår precis i början. Börjar man några bra år eller t o m bara normalår så är man nog rätt safe. Men hur ska man veta det på förhand?
RaderaMan får nog ändå kalkylera med en viss risk att behöva arbeta igen.
Så kan det väl vara, problemet är att man inte vet när det där katastrofåret börjar... det kan vara imorrn, eller om tre år.
RaderaEn rejäl buffert samt så låg volalitet som möjligt är antagligen ett bra recept för framgång.