torsdag 28 januari 2021

Årets utvecklingssamtal genomfört...

 

Bakgrund

Detta är egentligen en uppföljning på ett inlägg från i höstas om att jag inte sitter så säkert trots 8 års anställningstid. 

Jag har fasat för detta utvecklingssamtal och därför inte kunnat sova så bra, men nu är det genomfört.

Som jag trodde i höstas genomför nu företaget en omorganisation för expansion och sopkvasten går bland de anställda.

En anställd med 5 års anställningstid fick definitivt kicken och ett par lite nyare slutade mer eller mindre ofrivilligt. En med 12 års anställningstid hänger riktigt löst och jag med 8 år sitter inte alls säkert. Redan förra vintern fick ett par anställda med lång anställningstid gå. Detta alltså i ett företag med 30 anställda.


Utvecklingssamtalet

Chefen är inte nöjd med min prestation, men tycker ändå att jag shapat upp mig något från förra året, men att det är en bra bit från tillräckligt. Till viss del har jag samma uppfattning, men till viss del håller jag inte med. Men som bekant är det chefens åsikt som gäller.

Utvecklingssamtalet utmynnade i ett recept för vad som behövs för att jag ska få ha tjänsten kvar, men jag är inte säker på att jag har orken att leverera helt enligt chefens krav, vilket åtminstone delvis beror på att min arbetskapacitet och koncentrationsförmåga sedan jag var utbränd inte är på topp. Den egentliga kompetensen är fullt tillräcklig.

Trots detta kommer jag att ge allt vad jag har på jobbet i år och vi får helt enkelt se om det räcker. Därför funderar jag allvarligt på att dra ner på bloggandet, bloggläsandet och tiden med aktieportföljen under året och i stället bara halvautomatiskt investera nysparande och återinvestera utdelningar en gång i månaden i antingen aktiefonder eller öka i redan godkända aktier. Det är troligen detta som ger bästa avkastningen.


1. Best-case-scenario

Best-case är att jag lyckas höja min prestation till vad chefen kräver under 2021 och får behålla min tjänst och kanske t o m höja min lön. Årets lön 35.500 kr är låg för tjänstens innehåll men med hänsyn tagen till prestationsnivå kanske den ligger hyggligt rätt ändå.

I år fyller jag 51 år och en sådan heltidslön ger mig möjligheten att månatligen spara runt 14.000 kr och det blir då högst sannolikt att jag kan göra en FIRE vid 55 års ålder vilket hela tiden varit min plan.

Därför är min huvudplan att klamra mig fast vid företaget och heltidstjänst allt vad jag kan.


2. Worst-case-scenario

Worst-case-scenariot nu när jag ändå passerade dagens utvecklingssamtal är att jag inte lyckas höja prestaionsnivån och blir uppsagd på grund av personliga skäl med 5 månaders uppsägningstid, troligen till senhösten och att jag därmed har lön till och med ungefär februari 2022.

För mig som introvert, tidigare utbränd 51-åring med ganska svagt CV blir det nog inte så lätt att få jobb så jag räknar med att få stämpla A-kassa en period (14 månader). Första tiden med A-kassa har jag inkomstförsäkring och kan fortsätta spara, men så klart mindre. Sista delen av A-kasseperioden däremot ger dock runt 12.000 kr netto vilket är ungefär vad jag behöver för att klara mig och inget sparande kan ske. Men inga uttag från portföljen ska heller behöva ske. Nu är vi framme i maj 2023.

Har jag fortfarande inget jobb när A-kasseperioden är slut blir det jobb- och utvecklingsgarantin som ger samma 12.000 kr som senare delen av A-kassan. 

Om jag är kvar i jobb- och utvecklingsgarantin när vi går in i 2025 (mitt planerade exitår) kommer jag högst sannolikt upptäcka att sparandet de senaste åren varit för dåligt och det finns ingen ekonomisk möjlighet att gå i pension så detta måste verkligen undvikas. Aktieportföljen och dess utdelningar kommer troligast såklart ändå att växa av egen kraft och jag kommer att bli ekonomiskt fri, men senare än vad jag tänkt och/eller med lite mindre pengar.


3. Mellanvägs-scenarion

I stället för att bli uppsagd kan det bli tal om en annan enklare deltidstjänst vilket nämnts både på detta utvecklingssamtal och det förra. Min lön är så låg att jag tror jag skulle få behålla den men multiplicera med en anställningsgrad på säg 75%. 

75% tjänst skulle ge mig 26.600 kr brutto eller 21.100 kr netto vilket är avsevärt högre än A-kassan och skulle möjliggöra ett hyggligt sparande även om det blir betydligt lägre än med heltidslön.

Den första tiden som ofrivilligt deltidsanställd finns det dessutom möjlighet att stämpla A-kassa upp till heltid vilket minskar skillnaden mot heltid under de första 60 veckorna.

En deltid skulle även möjliggöra att jag skulle få mer tid och ork att hålla på med det jag vill på fritiden. Lite som en light-version av hur det skulle kunna vara när jag tar det riktiga steget ut i friheten. 

På mötet idag valde jag att inte kommentera denna lösning då det är heltidslönen som är min huvudplan.

Ett ytterligare alternativ vore att ta en arbetartjänst på heltid hos samma arbetsgivare vilket skulle ge bara något mindre pengar än en tjänstemannadeltid. När jag började arbeta efter min utbrändhet blev det som arbetare och det går inte komma ifrån att det var väldigt skönt att kunna stämpla ut även huvudet när man gick hem.

18 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag rekommenderar dig att se dig omkring efter annat arbete. Inom offentlig sektor finns det många handläggartjänster som ger liknande löner med garanterat mindre stress.

    Jag arbetar själv i offentlig sektor, tjänar bra och behöver nästan aldrig mer jobba mer än 40 timmar och då har jag ett verksamhetsansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ett halvårs vikariat från myndighet ungefär som du skriver. Min bror har haft det +10 år och satsar inte på karriär utan på familjen och är nöjd så.

      Håller med dig om offentlig sektor, även om ofta motsatsen skrivs i press. Börjar dock bli länge sedan jag sökte jobb nu då detta och även förra jobbet bara hoppade på mig. Börjar nog bli 15 år sedan snart så är lite ringrostig.

      Tack för svar, offantlig sektor kan var svaret.

      Radera
  2. Jag har själv varit mer eller mindre utbränd och har fortfarande lite svårt med koncentrationen då och då, främst i situationer med mycket folk och sånt. Jag hade definitivt rekommenderat dig att inte försöka stressa vidare i 100%, då du redan verkar må lite smådåligt över detta. Är det värt det egentligen? Har man varit utbränd en gång tidigare är krav på högre prestation det sista i alla fall jag hade velat höra.

    jag tyckte inte att dina "second " eller "worst case" är så dåliga egentligen, mycket bättre än att pressa på en kortare tid för att sen vakna med ångest, hjärtklappning, svindel, yrsel och allt som man nu kan tänkas få som symptom. Inget jobb i världen är värt det, anser jag.

    Att sitta på en högavlönad tjänst med chefen i ryggen som kräver bättre prestation trots att man själv knappt håller sig ovanför vattenytan är en stressfaktor i sig, och då är det bättre att svälja prestigen och ta vilket jobb som helst som är lugnare och kräver mindre krav på motprestation. Man kan bara lura sig själv så lång tid, innan fasaden spricker. Jag talar av egen erfarenhet.

    Att dra ner på bloggandet om du upplever det som stressande är en god idé. Samt att jobba de sista åren som "arbetare", kanske får du jobba mindre med huvudet och mer med kroppen, vilket även det är sunt om man har problem med stress. Det finns dagar jag tittar ut med avund på parkarbetarna som går här utanför kontoret och sopar och klipper gräs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utbrändhet läker aldrig helt. Ribban för att åka dit igen är lägre än innan utbrändhet. Nu skrev jag inlägget med flit samma dag som utvecklingssamtalet för att verkligen få med hur jag kände igår.

      Japp, sömnproblem och inte kunna släppa jobbet. Något lättare ångest ibland. Känner igen symptomen.

      Ända in i kaklet (igen!) kanske inte är rätt melodi. I år ska jag vara väldigt lyhörd för om kropp och själ signalerar om något är fel. Ett par symptom finns som sagt redan.

      47 mån till planerad exit 2025-01-01 är för länge att må dåligt, max 12-24 mån tror jag kan fungera.

      Yes, tittar också på parkarbetare, biljettkontrollanter, parkeringsvakter mm. Mina arbetarerfarenheter är dock lager och industri. Undrar hur man tas emot som arbetssökande till sådana tjänster?

      Tack för mycket bra och empatiskt svar! Uppskattas!

      Radera
  3. kanske kan du hitta din väg efter att ha läst några av dessa finansbloggares berättelser (kontentan av dem är: kör inte ett år kortare arbetsliv om det får dig att må dåligt) https://thefioneers.com/slow-fi-interview-series/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har läst ditt svar ett par gånger nu och du måste mena kör inte ett år LÄNGRE arbetsliv om det får dig att må dåligt.

      "Måste" dock köra till 55 år för att få tillgång till privat- och tjänstepension som behövs för att få ihop det. Mår man riktigt dåligt kan man i och för sig stämpla sista året om arbete inte är ett val. Tack för ditt svar.

      Radera
  4. Tufft läge! Även om jag själv inte har blivit utbränd någon gång har jag haft tillräckligt med ångest och nätter med dålig sömn under min "karriär". Jag bytte dock jobb för några år sedan och även om det inte alltid är alldeles lätt, var det definitivt rätt steg för mig.

    Att arbeta mer praktiskt låter inte som ett så dumt alternativ alls.

    Lycka till med besluten och framförallt hälsan!

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, troligen mitt mest känslomässiga inlägg hittills. Skönt att ha anonymiteten som skydd.

      Med de ihoptryckta lönerna vi har i Sverige skulle 4 år med en arbetarlön faktiskt inte göra så stor skillnad i det stora hela.
      Det är troligen bara en längre arbetslöshet som skulle försena FIRE.

      Tack för ditt stöd!

      Radera
  5. Du kanske skulle söka dig ner till småland nu direkt? Finns jobb inom lager och logistik och inte lika stor konkurrens om jobben eftersom färre bor här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har funderat lite på det men sparade alltså nästan 15.000 kr/mån förra året, vilket bli svårt i Småland. Denna januari var den jävligaste någonsin på denna arbetsplats och då passade jag på att skriva inlägget. Kanske det vänder något uppåt igen?

      Har ett stående seriöst jobberbjudande från en kompis därhemma...

      Radera
    2. Ponera att sparandet blir lägre, men du jobbar några år extra med högre livskvalité?

      Radera
    3. Kan troligen inte bli mer än ett år extra på vilket jobb som helst då ett extraår ger:
      1. Uttag av privat- och tjänstepension under 8 i stället för 9 år fram till 64 år
      2. Portföljen och dess utdelningar får växa till sig med återinvesterad utdelning, nysparande och utdelningstillväxt ett år extra

      Radera
  6. Hej,

    Ditt worst case scenario borde väl vara att gå i väggen och må skit en längre tid? När jag läser det du skriver så verkar det som att du plågar dig eller iallafall inte är nöjd med din arbetssituation. Kanske bättre att ta ett annat jobb där du kan släppa jobbet efter utstämpling, trivs man bättre på jobbet så kanske du dessutom inte vill sluta jobba helt och hållet vid55 och då spelar lönen mindre roll? Slow-fi, Barista-fi, coasting-fi??

    Ta hand om dig och akta dig för worst case!

    //Ola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svar ja, worst case borde vara först jobb med stress och sedan vägga, lång sjukskrivning . Har ju som sagt redan varit där så vet hur det är...

      Inlägget skrevs som sagt en av de sämre arbetsdagarna hos denna arbetsgivare. Exakt 1 månad efter inlägget ska jag känna efter igen.

      Radera
  7. Hallå US! Ursäkta sent svar på ett känsloladdat inlägg. Ville invänta tid framför datorn men har ännu infunnit sig, alltså min egen dator och inte jobbets eller mobilen, och sitter med mobilen som av någon anledning blir sämre o sämre på stavning för varje dag.

    Låter skitjobbigt. Kan bara önska dig lycka till hur och vad som än händer. Blir mer o mer övertygad om hur arbetslivet för de flesta bara blir värre o värre. Själv ökar arbetsbördan hela tiden och därmed stressen också. Få ska göra mer, bekant kanske? Hela samhället blir stressigare och allt konstigare tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrev inlägget medvetet när jag var som mest irriterad precis efter samtalet med chefen och verkar ha fått med känslobiten bra med tanke på all respons.

      Jag håller med om att stressen ökar och det känns som att det blivit lättare att terminera anställningar än tidigare. Även färre tillsvidare- och mer gig-anställningar.

      Vet vi diskuterat detta tidigare men om jag inte orkar jobba ända fram till FIRE kommer jag inte ha dåligt samvete för lite försäkringsutnyttjande i slutet. Att säga upp sig för att inte riskera hälsan är legitimt skäl i min värld, om det skulle gå så långt.

      Radera
    2. Jag förstår och precis när något hänt får man med mest, sen glömmer, förtränger och bortförklarar man för sig själv.

      Skönt att januari i alla fall är över för denna gång.

      Det ska du definitivt inte ha om det går till det, kommer inte jag heller att ha. Med stigande ålder inser man mer o mer hur litet som återstår och hur fort allt går och hälsan känns viktigare än jobbet.

      Radera
    3. Precis, januari är över och enligt plan har jag bara 3 januarimånader kvar att jobba vilket låter väldigt lite...

      Radera