torsdag 29 augusti 2024

Nu ser vi framåt igen!

Så det blev ett inlägg i augusti ändå...

En tuff sommar går mot sitt slut där allt färgats av att pappa blev sjuk och dog inom loppet av några veckor. 

Jag är inte bra på att ha många bollar i luften utan mår bäst när jag får fokusera på en sak i taget och efter pappa dog var det Begravning som var den saken. Nu är begravningen över och det ser jag som en möjlighet att se framåt igen.

Nästa steg är Bouppteckning och därefter Utlösen av min bror från pappas hus. Bouppteckningen är mycket enkel och för att spara några kronor gör jag den själv (jag har gjort några stycken tidigare). Jag får se om min bror och jag som enda arvingar kan komma överens om ett pris för huset bara - annars får vi köpa en värdering.

Min bror är dock inte glad över att jag vill flytta ner till Småland igen då vi kommer så långt ifrån varandra och detta stör faktiskt mig också och är det enda som skulle kunna hålla mig kvar i Stockholm ett tag till. Men faktum är att hans bästa kompis och min bästa kompis redan för flera år sedan har låtit flyttlasset gå från Stockholm ner till Småland igen. De två är även bra kompisar till mig resp min bror.  

Jag har min tidigare publicerade tidplan att luta mig mot men nu när pappa tragiskt dog blev mitt planerade FIRE-boende tillgängligt tidigare och av annan anledning än jag hoppats. Nu är frågan jag hela tiden ställer mig om detta gör att jag kommer att tidigarelägga tidplanen och i så gott som alla fall blir svaret "Ja, men med hur många månader?". Jag har faktiskt tyckt att det blir lite tight med nedanstående tidplan (bilden!) och skulle gärna ha ett par månader till på mig för lägenhetsrenovering och lägenhetsförsäljning.

Styrkt av flera bloggrannar som nu är mycket nära FIRE känns det i varje fall ikväll som att ett lämpligt Uppsägningsdatum vore 2024-10-01 vilket skulle ge Sista Anställningsdag 2024-12-01. Då skulle jag om jag vill kunna ta en liten solresa i början på december och sedan få en lugn och arbetsfri jul och nyår.

7 kommentarer:

  1. När mina föräldrar gick bort blev livet aldrig någonsin detsamma igen, det var tufft och jobbigt och det fanns egentligen inget vettigt sätt att tackla det på.

    Samtidigt måste ju livet gå vidare och det är en klen tröst att alla före mig också fått gå igenom samma sak, men även om det är en klen tröst så är det ändå något att luta sig mot.

    Det jobbiga är när man måste ta tag i att rensa bland de prylar som lämnats kvar, såklart sparar man fotoalbum och liknande, men det finns så mycket andra saker som man både vill behålla och slänga bort.

    Det är en process i sig.

    Bouppteckning brukar vara enkelt, och är man bara överens med övriga arvingar om vad man ska göra med arvegodset så kan det gå rätt snabbt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mamma dog plötsligt redan för 25 år sedan även om hon var sjuk de sista 10 och det är väl knappt jag accepterat det så jag inbillar mig inte att livet blir detsamma igen. Men att förlora sina föräldrar när man själv är i 50-årsålderna som nu är egentligen "normalt" men inte blir det lättare för det.

      Det är bara min bror och jag och vi kommer överens bra. Han är på det klara med att jag vill köpa ut honom från huset. Pappas bil är bra och vi får se vem som tar den men bilar finns det många så kan jag släppa den...

      Radera
  2. Hej

    Att få fokusera på en sak i taget är en av det fina sakerna med att ha den ekonomiska biten för framtiden planerad och klar. Sen om det blir ett kvartal tidigare eller 6 månader senare man slutar jobba än grundplanen spelar mindre roll kan man tycka.

    Låt det ta sin tid och ta en sak i taget så löser sig mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, en sak i taget. Efter över 30 års arbete spelar kanske exakt månad man slutar arbeta knappast någon större roll.

      Radera
  3. Beklagar sorgen med pappa. Min egen dog i hjärntumör när jag var cirka 7 år. Det är också en anledning till att jag inte vill jobba heltid livet ut och snarare går mot en "BaristaFIRE" för att inte hinna dö innan (ifall jag skulle åka på samma).

    Jag tror det kommer bli grymt bra för dig. Se till att hålla kontakten med dina vänner/din bror så att du har valmöjligheter om det skulle kännas ensamt (speciellt när du faktiskt ska bo i pappas gamla hus).

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag förstår hur du tänker med BaristaFIRE.

      Tror och hoppas det blir bra. Jag ska försöka att inte snåla med bilmilen utan åka upp till min bror med jämna mellanrum samt få ner honom till Småland när det går. Behöver också utöka det sociala nätverket i Småland vilket jag vet om.

      Radera
  4. Hej.
    Ingen vet bättre än du hur man löser de knepigheter som dyker upp. Hur andra gör kan visserligen vara intressant men i slutändan så står man där själv med besluten.
    Jag har själv känt flera gånger att jag egentligen skulle vilja sluta tidigare än planerat. Jag tycker på något vis att det bara har blivit tråkigare att gå till jobbet efter att jag satte mitt definitiva slutdatum. Och så har jag ändå ett jobb jag trivs med! Jag inbillar mig själv att jag ska löpa linan ut och sluta med flaggan i topp, det blir bäst så och jag har för liten marginal för att avvika från planen.

    Tänkte på en annan sak, du har ju nämnt flera gånger att du har belåning i portföljen. Hur gör du med den? Tänker att om du har lån så går väl utdelningarna i första hand till att betala lånet och nolla det innan du kan börja plocka ut pengar eller hur funkar det?

    Mvh // PP

    SvaraRadera