Utdelande företag är som mjölkkossor!

Jag ser mina utdelande aktier som en besättning mjölkkor där jag som pensionär kommer att använda mjölken (utdelningarna) att leva på.

Med väl valda företag kommer kossorna att växa till sig och ge fetare och mer mjölk med tiden (utdelningstillväxt). Men med fel valda företag kommer kossorna att utarmas (för högt uttag av utdelningar) och man riskerar att kossorna dör eller blir gamla och sjuka (konkurs samt värdefall och sjunkande utdelningar).

Dessutom vill jag som inte har några arvingar helst inte riskera att dö med en rejäl besättning rekordfeta mjölkkossor och därför räknar jag med att emellanåt slakta någon av kossorna (sälja av aktier) vilket ger ytterligare konsumtionsutrymme.

Nivån på denna slakt kommer vara svår att bestämma då jag inte vill riskera att bli helt utan mjölk i slutet av livet, men en idé är att ha 1/4 av kossorna (kapitalet) kvar när man når sin förväntade livslängd. Då kommer jag att ha en bra slant kvar även om jag överträffar den förväntade livslängden. En vit svensk man, icke-rökande, tjänsteman/akademiker, född 1970 med måttligt drickande, kommer kanske att ha en genomsnittslivslängd bortom 85 år, men det kan jag kolla upp senare.

Del 2 pensionsplanen fördjupning: Val av tidpunkt

Jag har släppt årets version av min stora Pensionsplan, men för att den inte skulle bli alldeles för stor är detaljnivån i många fall låg. Därför kommer jag att skriva en serie mer djuplodande inlägg om utvalda delar från pensionsplanen.

Tidigare delar ur inläggsserien:
Del 1 "One more year syndrome"

Andra delen behandlar pensionsplanens avsnitt 1.2 Val av tidpunkt.

Val av tidpunkt

Det är mycket svårt att bli ekonomiskt fri redan vid 40 års ålder och svårt att bli fri vid 50.

Men att bli fri vid 55 års ålder borde vara relativt enkelt att nå för de flesta som verkligen vill. Då kan man ha ca 30 års arbete bakom sig. Har man då sparat tillräckligt mycket och länge ska det egentligen inte vara något problem att sluta arbeta. Vid 55 års ålder kan man dessutom börja ta ut tjänstepension och eventuell privat pension vilket minskar behovet av portföljkapital avsevärt. Detta gör att just 55 år borde vara en ålder som många kan sikta på.

Min egen sparresa har inte varit utan bakslag (utbrändhet, arbetslöshet mm) men jag kommer ändå att ha möjlighet att kunna bli fri vid runt 55 års ålder då jag under mina sista 10 arbetsår kommer att ha sparat ganska rejält.

Så här ser jag därför på den tidpunkt då jag tänkt bli fri (2025-01-01):

1. Jag är då 55 år (minus några månader) och kan efter några månader ta ut tjänste- och privatpension vilka behövs för att komplettera utdelningsinkomsterna, De första månaderna under 2025 kan jag ersätta pensionsutbetalningarna med en rejäl slutlön (lön samt semester, komp och flex).
2. Mina långa prognoser för utdelningsinkomster visar att det finns möjlighet att de kan nå tillräckligt högt för år 2024 för att sedan konsumeras i 2025.
3. Jag trivs med att arbeta nu, men inte mer än att jag hade slutat direkt om ekonomin tillåtit.

Om jag bestämmer mig för att skjuta upp pensionen blir det i första läget fram till 55-årsdagen som infaller senare år 2025. Blir det senare än så och jag har tillräckligt med pengar finns det risk att jag har drabbats av "one more year syndrome", vilket jag skrev om här.

PS Jag har själv inga barn, men har fått min 26-årige brorson att sedan ett år börja spara långsiktigt i aktier. Nu till en början bara en blygsam summa om 500 kr/mån då hans huvudsparande (10.000 kr/mån) just nu går till kontantinsats för att köpa lägenhet. Detta ska bli intressant att följa.

Del 1 pensionsplanen fördjupning: "One more year syndrome"

Jag har släppt årets version av min stora Pensionsplan, men för att den inte skulle bli alldeles för stor är detaljnivån i många fall låg. Därför kommer jag att skriva en serie mer djuplodande inlägg om utvalda delar från pensionsplanen.

Första delen behandlar pensionsplanens avsnitt 1.1 "One more year syndrome".

1.1 "One more year syndrome"

Efter att i åratal ha sparat pengar och planerat för exit från arbetsmarknaden kommer man till slut fram till en punkt där pengarna enligt beräkningarna ska räcka resten av livet. Det borde vara en otroligt skön känsla, men kan i stället bli ångestladdat. Ångesten kan ha många anledningar och här är några:

1. Inte vara tillräckligt säker på att ha tillräckligt med pengar. Ska man ta höjd för "worst case"-scenarion av typen börsnedgång med 80% och inställda utdelningar för i stort sett hela portföljen mm kommer man inte kunna ta tidig pension. Man får i stället vara ödmjuk med att det finns en viss risk att man får se över inkomster (börja jobba med något på åtminstone deltid igen) och/eller utgifter under en period.  
2. Inte ha någon plan för pensionärslivet. Så länge man arbetar heltid och alla man känner arbetar flyter tiden på och det är stor skillnad på arbetstid och fritid (dagar), arbetsdagar och veckoslut (veckor) och arbetsår och semester (år). Som pensionär flyter all tid ihop och det gäller att ha en plan att göra saker, samtidigt som även friheten att göra vad man vill en dag ska vara möjligt. Det kan vara att ta en fika, gå en kurs, odla i trädgården, resa eller träna. Avlönat arbete deltid eller för en kortare tid känner jag just nu att jag vill hålla mig borta från då jag då lika väl kunde jobbat vidare med mitt ordinarie jobb som troligen betalar bättre.
3. Vara bekväm med att ta ut pengar från kontot. När man sparat i många år kan det bli svårt att i stället börja plocka ut pengar ut från portföljen. Jag har dessutom inga arvingar och hoppas kunna plocka ut mer än bara utdelningar och alltså sälja av lite av portföljen varje år för att inte "riskera" att dö med en onödigt stor portfölj. 
4. Ett extra år ger lyxigare pensionärstillvaro. Sista året man jobbar tjänar man som mest, kan spara som mest, portföljen har sina största utdelningar någonsin, portföljen har stora möjligheter till sin största värdetillväxt. Detta ihop med att utbetalningstiden blir ett år kortare gör att bara ett års mer arbete ger ett stort tillskott till de uttag som kan göras. Min vilja att sluta arbeta är dock större än viljan att leva i lyx. Men en viss nivå på konsumtionen måste jag ha och jag tänker inte bara överleva.
5. Man identifierar sig och identifieras av andra med arbetet. Särskilt de med "finare" arbeten och som gör karriär tror jag identifierar sig med arbetet och är rädda att de inte vet vilka de är om de inte skulle arbeta. Inget problem för mig längre då jag slutade göra karriär redan i början på 2000-talet för att sedan dess "bara" arbeta. Som ung pensionär tror jag omgivningen skulle uppfatta en som förtidspensionär eller arbetslös, vilket skulle kunna vara ett problem för en del.

Slutligen hoppas att jag min pensionsplanering när jag blivit ekonomiskt fri ska vara så pass tillförlitlig och komplett att jag vågar ta steget ut i friheten utan att tveka.

Portföljen över 1,4 MSEK!

Idag sköt portföljen över 1,4 MSEK (1.407.607 kr) för första gången. Detta kom oväntat tidigt då 1,3 MSEK passerades så sent som 2019-02-04 för bara 5 månader sedan.

Inte så snabbt tänker ni kanske då:

1. Börsen verkligen tagit ett glädjeskutt under tiden
2. Vi har tagit del av den svenska börsens utdelningshögsäsong
3. 5-6 månaders lönesparande har kommit in på kontona

Men jag har också gjort ett stort uttag på 150.000 kr för att köpa en bil till min gamle far, men tack vare ovanstående har portföljvärdet ändå ökat kraftfullt. Annars hade ökningen av portföljvärdet varit oerhörda 250.000 kr på 5 månader.