"Den som är satt i skuld är icke fri!" - eller?

Tidigare har jag tänkt att mitt övergripande mål är att bli ekonomiskt fri. Nu ikväll har jag dock kommit till insikt med att ekonomisk frihet bara är ett medel att nå vad jag egentligen eftersträvar: möjlighet att själv råda över min tid och inte vara bunden till jobbet fem dagar i veckan.

För ett tag sedan när portföljens nettovärde nådde 1,5 MSEK och därmed blev lika stort som mitt bostadsrättslån kom tanken upp på att sälja hela portföljen och lösa hela mitt bostadslån.

Detta skulle utan tvekan göra min ekonomi mer robust mot t ex arbetslöshet eller räntehöjningar. Det skulle dessutom öka mitt lönesparande en aning. Men jag skulle förlora alla mina utdelningar och även möjligheten till värdeutveckling på portföljen. Enligt HSBs (Han Som Bestämmer) bok ovan är det detta som skulle göra mig fri.

Räntesatsen på bolånet är 1,29% brutto (0,90% netto) och bara utdelningarna för portföljen är 4,29% brutto (knappt 4% netto efter schablonskatt). Till utdelningarna hoppas jag även på värdeutveckling på åtminstone lika mycket ytterligare. Detta är en alldeles för fördelaktig kalkyl för att jag skulle lösa lånet.

Sedan dess har jag nått även 1,6 MSEK och skulle nästan kunna lösa hela min sista skuld (studielånet). Med några månaders ytterligare sparande skulle jag vara helt skuldfri för första gången sedan 1989 när jag började på universitetet och ekonomin skulle vara otroligt stabil. Räntan på studielånet är mycket låg med sina 0,16% brutto och netto, vilket gör kalkylen för återbetalning ännu sämre än för bolånet.

PS Detta är bara ett tankeexperiment och inget jag har några planer på att genomföra. I stället har jag faktiskt belånat min portfölj för med 0,5 MSEK för att ytterligare öka hävstången. Räntan för detta är 1,19% brutto (0,83% netto) idag men i december sänks räntan till låga 0,89% brutto (0,62% netto).