lördag 7 september 2019

Jobba ett extra år för ett pensionärsliv i lyx?

Lite clickbait- eller kvällspressvarning på den rubriken, men vad gör man inte...

Min grundplan: Arbeta fram till 55 år (2025), ta ut all privat- och tjänstepension mellan 55-64 år, vid 64 år ta ut allmän pension. Ta ut utdelningar från 55 år.

Om man är osäker på att pengarna räcker till ett liv på den nivån man tänkt sig till när man tänkt hoppa av arbetslivet i förtid, kan man välja att jobba ytterligare ett år för att bli lite mer säker. I aktievärlden finns dock inget som är helt säkert.
Detta är ett tecken på "one more year syndrome" och kommer att möta de flesta av oss som tänker sluta arbeta tidigt. Men pengarna ska ju räcka också till det man vill ha också.

Det är ingen tvekan om att ytterligare ett arbetsår (i mitt fall fram till 56 år) kommer att göra stor skillnad på konsumtionsutrymmet. Det är dock komplext att beräkna, men jag gör ett försök:
  • Allmän pension:
    - Den allmänna pension får ett års inbetalningar ytterligare.
    - Uttagstiden för allmän pension är densamma (64-100 år).
    - Beräkning: Detta går simulera på minPension och ger mig 300 kr/mån netto från 64 år.
  • Tjänste- och privatpension:
    - Tjänstepensionen får ett års inbetalningar ytterligare.
    - Tjänste- och privatpension får chansen till ytterligare ett års värdeutveckling.
    - Tjänste- och privatpension kan tas ut innan allmän pension (55-64 år) och uttagstiden blir genom ett extra års arbete ett år kortare (56-64 år) vilket ger större månadsutbetalning.
    - Beräkning: Även denna går att simulera på minPension och ger mig 800 kr/mån netto mellan 56-64 år.
  • Utjämningskapital*:
    - Utjämningskapital behövs ett år mindre och därför kan det investeras i fler utdelande aktier.
    - Det extra året gör att mindre konsumtionskapital behövs även för åren därefter.
    - Beräkning: ca 75.000 kr mindre utjämningskapital behövs, vilket kan översättas i ökade utdelningar på 250 kr/mån från 56 år.
  • Utdelningsmaskinen:
    - a) Lönesparandet som placeras i utdelande aktier har stora möjligheter att vara det största någonsin.
    - b) Erhållna utdelningar som återinvesteras är de största någonsin.
    - c) Möjlighet till ytterligare ett års utdelningstillväxt (utdelning/aktie).
    - Beräkningar:
    a) Lönesparandet borde kunna vara 240.000 kr (189.000 kr för 2018) vilket obelånat ger 850 kr/mån i ökade utdelningar från 56 år.
    b) Erhållna utdelningar år 2025 bör vara runt 180.000 kr vilket ger 650 kr/mån i ökade utdelningar från 56 år.
    c) 5% ökning på antagna 180.000 kr i utdelning ger 750 kr/mån i ökad utdelning.
Min uppskattning är alltså att ett extra arbetsår i mitt fall kan ge så mycket som ca 3.000 kr/mån netto extra varje månad (ovanstående beräkningar summerar till 2.800-3.300 kr). Detta betyder att om jag vid 55 års ålder "bara" har 17.000 kr/mån i konsumtionsutrymme så behöver jag jobba "bara" ett år till för nå mitt mål om 20.000 kr/mån. Precisionen i beräkningen kan kvitta, jag ville bara veta om det var 500-1.000-2.000-3.000 eller 5.000 kr/mån extra som ett ytterligare ett arbetsår ger.

Har jag å andra sidan nått 20.000 kr/mån till 55 år kan jag bestämma mig för att jobba ett år till för att kunna leva lite vidlyftigare. Jag gjorde en pensionärsbudget för 20.000 kr/mån nyligen som såg ut så här:
  • Bostad 6.000 kr/mån (drift, underhåll och anpassning/förbättring)
  • Mat 2.500 kr/mån (allt från livsmedelsaffären samt utemat)
  • Transport 3.000 kr/mån (bil, cykel)
  • Övriga utgifter 5.500 kr/mån
    - Inventarier 1.000 kr/mån
    - Kläder 500 kr/mån
    - Hälsovård 500 kr/mån
    - Resa, hobbies & nöje 3.000 kr/mån
    - Abonnemangskostnader 500 kr/mån
  • Buffert & säkerhetsmarginal 3.000 kr/mån
Var skulle jag lägga de extra 3.000 kr/mån som extraåret ger? Några tankar:
  • En fin helt ny bil (t ex en Volvo för +400.000 kr) ryms inte i min budget ovan och skulle direkt suga upp hela extrapengen. Detta känns helt ovärt och jag räknar med min grundplan där jag ska ha en OK begagnad bil i Golfklassen för 100-150.000 kr.
  • Planen är att vara helt obelånad som pensionär, men med mer inkomster skulle jag kunna betala en del räntor och köpa ett bättre hus. Antingen ett nyare hus än jag tänkt eller kanske ännu roligare satsa på ett hus med sjötomt. Ett större hus än planerat känns dock inte aktuellt. Detta är ett intressant alternativ.
  • Dubbla budgeten för "Resa, hobbies & nöje" från 3 till 6.000 kr/mån. Större delen av de 6.000 kr/mån skulle gå till resor och då skulle jag verkligen kunna ligga ute länge på långresor. En hobbybil skulle jag också vilja ha. Detta låter som det roligaste alternativet.
  • En sista idé är att dela ut de 3.000 kr/mån relativt jämnt på de olika kontona. T ex för abonnemang (mobil, TV, Internet) kanske 750-1.000 kr/mån vore trevligt. Detta är alternativet för lite lyx i vardagen.
*Utjämningskapital (Avsnitt 4.3) är ett begrepp jag myntat själv och är likvider som ska täcka upp skillnaden för den lägre pensionen mellan 55-64 år och den något högre när jag tar allmän pension från 64 (Miljonär innan 30 skriver om "de kritiska åren" i sin bok och på sin blogg).

6 kommentarer:

  1. Ja, du, inte helt lätt det där, men intressant!

    Mycket kan ändras på vägen och så stor man där en vacker dag och jobbar ett år till, ett till och så bara ett till...

    För egen del skulle jag definiera en minimigräns och om/när denna uppnås ta beslut beroende på hur jag trivs på jobbet och hur jag tror jag kommer att trivas med alternativet, men detta är säkert något du har skrivit om på andra håll i din blogg.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har åtminstone 5 år på att mig att vela fram och tillbaka, men varje gång jag skriver ner något får jag nya insikter.

      En minimigräns måste man ha när det blir skarpt läge, för att kunna svara på frågan om det är möjligt att gå i pension eller ej. I annat fall jobba vidare. Svårare blir det om man blir girig och vill ha mer än minimigränsen.

      Tack för att du kommenterar!

      Radera
  2. Väldigt intressant inlägg som jag tror de flesta med lite högre inkomst kommer att drabbas av. Ett års extra arbete ger ju för egen del 30000x12 netto bara i löneintäkter, sen är det avsättningar till både tjänstepension och allmän pension som när man tjänar över ca 41" brutto ger en hel del. Ju äldre man blir desto mer (förhoppningsvis tjänar man), vilket är precis så det är uttänkt för att folk inte ska sluta jobba för tidigt.

    Det jobbigaste är väl att man inte kan ha "för mycket" pengar. Det går alltid att hitta en ursäkt att drömma sig bort i "tänk om...", och då kommer du per definition aldrig bli mätt.

    Frågan är antagligen extra jobbig om man trivs med att gå upp vid 5 måndag till fredag ytterligare ett år till. Då finns det kanske 0 och inga argument för att hoppa ur det välavlönade ekorrhjulet, och det bara fortsätter och fortsätter. Om vi fortsätter på samma väg i 10 år till kommer vi snart ha över 80000 kr i månaden i bara utdelningar. Är vi mätta då? Antagligen kan vi leva gott på detta, men varför inte ett tag till så vi får 100" jämnt, det går ju så fort nu med ränta-på-ränta :).

    Jag ska antagligen skriva något om detta på bloggen, märker att det är en svår fråga att svara på

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med högre inkomst blir det såklart ännu tydligare. Man får väl inte allmän pension över en viss lön? Men tjänstepensionsavsättningen bli så mycket större tror jag. Inte aktuellt för mig som har bara genomsnittlön ändå.

      Detta är en svår fråga. Helt klart vill jag kunna leva bekvämt samt ha en marginal för oförutsedda utgifter. Idag känns det som det är 20.000 kr/mån och om 5-6 år får man väl lägga på 1 eller 2 tusenlappar för att ta höjd för inflation.

      Trivs man med jobbet så mycket att man kan tänka sig jobba till bortåt 70 år, då skulle jag inte spara så hårt som jag gör nu, det är ju trots allt en stor uppoffring. Då hade det löst sig ändå med bara allmän pension och tjänstepension.

      Om man har baskostnader på t ex 12.000 kr/mån, dvs kan överleva på detta men absolut inte göra något extra såsom äta ute, resa, gå på match etc. I sådana fall gör en enda tusenlapp/mån stor skillnad. Helt plötsligt kan man gå på någon match i månaden, käka en pizza ute ibland. Men från 20 till 23.000 kr som i mitt exempel är skillnaden antagligen mindre än den enskilda tusenlappen från 12 till 13.000 kr. Det är väl ett lyxproblem kanske? Avtagande marginalnytta vill jag minnas från en gammal nationalekonomikurs...

      Tack för att du kommenterar!

      Radera
    2. Ja den allmänna pensionen ger jag inte mycket för. Färre ska försörja fler enligt den nya ekonomin, och som det går i Filipstad är bara början... tror jag.

      Jag har egentligen inga problem med att jobba, nackdelen är att livet blir så himla inrutat, man måste gå upp as-tidigt för att slippa köerna och för att komma hem i rimlig tid. Är det jättefint väder en dag i juni går det inte att bara välja att stanna hemma, man måste likväl släpa sig iväg. Vi vill båda komma åt friheten att välja lite som vi vill, men det är tyvärr mycket enklare att skilja sig helt och hållet från arbetslivet än att försöka hitta nåt jobb som tillåter så pass fria arbetstider.

      Radera
    3. Ja du, jag vill mena att pensionen överhuvudtaget kommer att bli väldigt dålig om man inte har arbetat ett helt arbetsliv med väldigt bra lön. Själv har jag haft en högst medioker lön med en hel del hinder på vägen, därav att pensionen blir så dålig.

      Det är det inrutade arbetslivet som stör mig också. Kan tänka mig att jobba på en del som pensionär, men då på mina villkor. Vill därför dra igång något redan nu som kan rampas upp om man vill som pensionär. Kanske inte så att jag jobbar x h/mån hela året, utan att jag följer kalendern. April t o m september vill jag jobba väldigt lite (=0 ?) då är det fint väder. November till lucia vill jag vara utomlands för att undvika höstdepp. Jan-mars och oktober kvar då...

      Radera