- Karriärsperioden följde direkt efter examen och var en mycket utvecklande tid då jag tog flera karriärssteg och hade en fin löneutveckling. Men det var också en tid då jag levde loppan och inte sparade några pengar alls, förutom 10% kontantinsats till en lägenhet. Tyvärr arbetade jag så mycket att det slutade med att jag gick in i väggen.
- Återhämtningsperioden som följde efter min utbrändhet var lång och svår. Perioden innehöll såväl sjukskrivning som arbetslöshet och "enkla" jobb. Ett enkelt jobb definierar jag som ett jobb med väldefinierade gränser där du kan stämpla ut även jobbtankarna när du går hem.
Även denna period innehöll stress, men av en annan sort än karriärsperioden. Nu handlade det om stressen att få pengarna att räcka samt att jag såg min utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet devalveras för varje år som gick. - Tillbaka till kvalificerat arbete. Sedan ett antal år tillbaka har jag igen ett hyggligt kvalificerat arbete. Stressnivån är mycket lägre än under både period 1 och 2 och jag mår riktigt bra. Lönen (drygt 33.000 kr brutto) är låg i förhållande till utbildning, erfarenhet och arbetsinnehåll, men räcker ändå väl till att spara en bra slant varje månad till min "utdelningsmaskin".
- Nästa steg? Med min erfarenhet från nuvarande arbete skulle jag kunna få ett nytt jobb med bättre villkor. Men detta skulle utsätta mig för stress och min stresstålighet är inte den bästa efter utbrändheten.
Det finns inget nästa karriärssteg på min nuvarande arbetsplats, men genom att göra jobbet lite bättre skulle jag nog kunna få upp lönen en smula.
Jag har funderat även på sidoinkomster, men jag märker tydligt att den heltidstjänst jag har nu räcker gott och väl och att jag nog inte bör ta på mig ytterligare arbete då även arbetskapaciteten är betydligt lägre än innan utbrändheten. Eventuella sidoinkomster får vänta tills jag slutar arbeta och bara har pension och utdelningar att leva på.
Slutsatsen blir att jag troligen kommer att vara kvar på nuvarande arbete tills jag bestämmer mig för att helt sluta arbeta, vilket jag hoppas ska kunna ske 2025 som 55-åring, se min Pensionsplan som kommer i en rejält uppdaterad version ungefär till midsommar.
Edit: En räkneövning. Vi antar att jag får en löneförhöjning med 10.000 kr brutto, vilket blir ca 6.000 kr netto. Detta vet jag är ett rimligt antagande. På 5 år skulle detta kunna öka sparandet med 6.000 kr x 12 x 5 = 360.000 kr. Detta skulle med 4,5% direktavkastning öka utdelningarna ca 18.000 kr/år (1.500 kr/mån) om vi räknar med lite återinvesteringar och ränta på ränta. Det känns inte som att detta är tillräckligt för att riskera hälsan, vilken även skulle äventyra den ekonomiska planen att gå i pension vid 55 år.
Edit: En räkneövning. Vi antar att jag får en löneförhöjning med 10.000 kr brutto, vilket blir ca 6.000 kr netto. Detta vet jag är ett rimligt antagande. På 5 år skulle detta kunna öka sparandet med 6.000 kr x 12 x 5 = 360.000 kr. Detta skulle med 4,5% direktavkastning öka utdelningarna ca 18.000 kr/år (1.500 kr/mån) om vi räknar med lite återinvesteringar och ränta på ränta. Det känns inte som att detta är tillräckligt för att riskera hälsan, vilken även skulle äventyra den ekonomiska planen att gå i pension vid 55 år.
Ja det där funderar jag också på som är 40 år idag och har tänkt jobba till ca 50. Är redan nu på toppen av karriärstegen utan att byta tjänst helt och hållet och bli t.ex. chef eller liknande. Jag har ett bra jobb med en hyfsat bra lön (43") och god kontakt med chefer och kunder. Dessutom med småbarn hemma är suget att börja om på ny kula på jobbet ännu mindre, utan jag gör mina timmar och försöker ta på mig så lite extra ansvar det bara går, som man kommer undan med. Jag jobbar smart helt enkelt. Är man i början av sin karriär bör man såklart tänka annorlunda, men nu trivs jag bra som jag har det.
SvaraRaderaDet låter väl som en utmärkt idé att sitta kvar på ditt jobb till 2025, speciellt med tanke på din stressotålighet. Du tjänar ju 33" vilket är en väldigt bra lön i mitt tycke och något du borde vara hyggligt nöjd med. Visst det går alltid att tjäna mer men vad är det värt?
Tack för bra kommentar! 33"' är väl egentligen ganska OK och räcker som sagt till för att lägga undan en bra slant med.
RaderaDet är bara det att jag redan för 18 år sedan tjänade över 50" i DÅTIDENS pengar (och lyckades bränna allt varje månad...). Men det var en annan tid och en annan Utdelningssmålänning som inte kommer tillbaka. Kommer uppdatera inlägget om en stund. Sedan kraschade jag och IT-bubblan samtidigt.
Ja jobbade man i IT-sektorn vid den tiden var det lätt att tjäna pengar. En utvecklare i Java vet jag kostade runt 1200 kr i timmen vid 2002-2003, idag får du samma gubbe för halva det priset ungefär (kanske 700 ex moms). Det gick att tjäna pengar på vad som helst under några år där, men sen föll ju bekant korthuset.
RaderaTror som sagt inte jag kommer byta jobb längre, men som statlig pappersvändare VET jag att jag skulle kunna få 40-45.000 kr även på något som max kan kallas mellannivå, 7 veckors semester, och kanske klämdagar och halvdagar. Det är väl denna typ av jobb som lockar lite och alltså knappast något management/IT-konsultjobb med stora krav på prestation och hög stressnivå.
RaderaHar precis fyllt 55, och har alltid sagt att jag ska sluta jobba det året. Främst pga tjänstepensionen, som fortfarande kan tas ut vid 55.
SvaraRaderaMen....det blev one more year syndrome.
Varför?
Jag vågar helt enkelt inte ta steget och leva enbart på kapital, även om jag med hyfsat goda marginaler skulle kunna det fram till den "riktiga" pensionen vid 64.
Trodde inte jag skulle fega ur när det väl var dags, men jag tänker om jag står ut ett år till så blir marginalerna ännu lite bättre.
Vad tror du själv, kommer du våga ta steget när det väl är dags.
Aha. Precis detta har jag skrivit om i den kommande Pensionsplanen som jag nämner i blogginlägget ovan. Ett smakprov från det kommande inlägget, som ligger oerhört nära det du skriver (helt oredigerat):"Jag hoppas slippa "one more year syndrome", dvs att när jag nått målet ändå jobba ett år extra "för säkerhets skull" eller för att jag inte har någon plan efter arbetslivet eller för att jag vill ha bara lite lyxigare tillvaro som pensionär och sedan jobba ytterligare ett år osv.
RaderaTill skillnad från en del andra räknar jag in pensionsutbetalningar och då från 55 års ålder (se avsnitt 3). Detta att jag redan från början räknar med att behöva 2 intäktsströmmar (pension och utdelningar) gör att det finns en skarp linje där första ens teoretiskt möjliga tidpunkt för pension är 2025 vid 55 års ålder, vilket gör att jag slipper "one more year syndrome" fram tills dess.
När jag väl är i mål ekonomiskt, förhoppningsvis till 55 år, ska denna pensionsplan vara så pass tillförlitlig att jag vågar ta steget ut i friheten utan att tveka."
Dessutom kan börsklimatet tiden innan det är dags att ta steget ha inverkan.
Jag har stor förståelse för de som drabbas av "one more year syndrome". Ett extra arbetsår ger ju: mer tillväxt i utdelningarna, ännu ett års sparande och då troligen de största någonsin, kortare utbetalningstid för pensioner (= mer pengar/mån), ännu ett års återinvesterade utdelningar, ett års pensionsinbetalningar ytterligare...
RaderaNär jag närmar mig ska jag försöka beräkna hur mycket ett extra års arbete innebär, men 2.000 kr/mån netto känns inte orealistiskt. Har du räknat på det?