Även jag har köpt och läst Miljonär innan 30:s bok "Så kan du också bli miljonär innan 30 och pensionär innan 40": http://miljonar.blogspot.se/p/min-bok.html
Idag skriver jag om mina insikter och slutsatser från bokens nionde kapitel "När har du råd att sluta jobba?".
Jag har sparat för lite, har för stora krav på levnadsstandard, har tjänat för lite och är för gammal (47 år) för att gå i riktigt tidig pension såsom författaren tänkt sig göra, men hoppas kunna pensionera mig vid 55 års ålder eller något senare.
Utdelningar
Författaren skriver i kapitel 9 bl a om utdelningsmetoden. Den bygger på direktägande i utdelande aktier där utdelningen plockas ut för att betala uppehället. Hela mitt kalkylblad Utdelningsutveckling bygger på att jag ska kunna se hur en allt större del av mitt uppehälle skulle kunna betalas av utdelningar om jag inte arbetade.Grundidén är att köpa välskötta, stora, stabila bolagsaktier med utdelningstillväxt som dessutom aldrig ska säljas.
En fråga där jag inte riktigt bestämt mig är om jag åtminstone delvis ska växla över till högutdelande bolag med låg eller ingen utdelningstillväxt när jag väl går i pension. Detta för att kunna öka konsumtionen och kanske bara ha utdelningstillväxt motsvarande inflationen.
Tidigare har jag tyckt att det är ett problem att mina utdelningar inte ligger så väl spridda över året. Författaren har en lika genialisk som enkel lösning på detta: Sätt in förra årets utdelningar på ett sparkonto så vet du exakt hur mycket du har att röra dig med året efter.
Pensionsinkomster
Författaren inspirerade mig att se över min pension på https://www.minpension.se/ vilket jag inte tidigare gjort, i a f inte ordentligt.
Jag har genom åren varit både arbetare och tjänsteman på olika arbetsplatser och har därför några olika tjänstepensioner. Tyvärr har jag även varit arbetslös och anställd hos arbetsgivare utan tjänstepension. Dessutom har jag tidigare pensionssparat privat. Mina pensioner är:
1. Allmän pension
Inkomstpension med tidigaste uttag 61 år (ändras nog till 63 år) och är livsvarig
Premiepension med tidigaste uttag 61 år (ändras nog till 63 år) och är livsvarig
Inkomstpension med tidigaste uttag 61 år (ändras nog till 63 år) och är livsvarig
Premiepension med tidigaste uttag 61 år (ändras nog till 63 år) och är livsvarig
2. Tjänstepension
ITPK (3 olika) med tidigaste uttag 62 år och kortast uttagstid 5 år
Avtalspension SAF-LO (3 olika) med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
Avtalspension SAF-LO (3 olika) med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
3. Privat pension
IPS med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
Reflex med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
IPS med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
Reflex med tidigaste uttag 55 år och kortast uttagstid 5 år
De enda av ovanstående som fortfarande har inbetalningar är en av Avtalspension SAF-LO samt såklart Inkomstpension och Premiepension.
Den mest intressanta pensionsstrategin jag kom fram till är att om jag t ex går i pension vid 55 års ålder så tar jag ut de pensioner som går direkt med en uttagstid som sträcker sig fram till allmän pension kan tas ut (61 eller 63 års ålder).
Den mest intressanta pensionsstrategin jag kom fram till är att om jag t ex går i pension vid 55 års ålder så tar jag ut de pensioner som går direkt med en uttagstid som sträcker sig fram till allmän pension kan tas ut (61 eller 63 års ålder).
Årlig realisation av del av aktieportfölj
Jag kan inte säga att jag har lusläst författarens bok ännu, men en sak saknar jag: Jag funderar på att höja min konsumtionsnivå som pensionär genom att sälja av några procent av portföljen varje år.
Denna idé finns i två versioner:
- Om jag behåller bolag som höjer sin utdelning med ett flertal procent om året borde utdelningen kunna hållas konstant även med hänsyn tagen till inflation.
- Jag har inga arvingar och har därför inget intresse av att lämna något efter mig. Därför skulle jag kunna sälja av mer av portföljen än i punkt 1. Detta blir en intressant modell där jag måste prognosticera min livslängd (!). Modellen borde bli något i stil med att allt större del av portföljen (både i procent och kronor) måste säljas varje år för att kompensera för allt mindre utdelningsinkomster. Tror begreppet kan kallas en variant på burn rate.
Pensionering
Författaren skriver om att vid pension flytta till antingen landsbygden eller utomlands för att få ner kostnaderna.
Genom att realisera min Stockholmslägenhet och köpa billigt/ärva/få ett hus i Småland kommer mina kostnader att minska samtidigt som jag får en stor likvid som kan användas för att köpa fler utdelningsaktier.
Att flytta utomlands lockar däremot inte, däremot vill jag ha ekonomi att åka på ett flertal utlandsresor varje år.
Slutsats
Min slutsats är att mitt kapital kommer att vara för litet för att kunna generera tillräckligt med inkomster för mitt uppehälle och att jag därför behöver pension för att komplettera mina utdelningsinkomster. Eftersom mina pensioner kan tas ut tidigast vid 55 års ålder behöver jag garanterat jobba åtminstone 8 år ytterligare (är idag 47 år).
Mina huvudsakliga mål de närmaste 8 åren blir därför att
- Försöka spara så mycket som möjligt,
- Försöka få upp mina arbetsinkomster så mycket som möjligt,
- Placera kapitalet till så hög tillväxt som möjligt.
Resten bryr jag mig inte om så mycket i dagsläget.
När jag är 55 år kan jag göra en skarp pensionsprognos för att se om det är möjligt att ta pension, om inte, jobba ett år till och gör en ny pensionsprognos.
Du nämner att du inte har några arvingar och därmed inte behöver efterlämna något. Undrar om du har planerat att leva för allt (med all rätt, missförstå mig inte) eller om det finns en plan att donera lite pengar till någon organisation som står dig väl. Själv vet jag inte hur jag står i den frågan, nu är jag ganska ung och har många år kvar att avgöra detta, men är ändock intresserad av att höra mig efter med hur andra ser på frågan.
SvaraRadera/S
Tack för din kommentar. Jag tror inte på stora organisationer med stora administrationskostnader.
Radera1. Jag kan tänka mig att lämna allt jag har kvar till min enda brors förstfödde son. Detta då min första svägerska inte har samma ekonomiska muskler som min andra svägerska. Min bror har alltså fler barn med en annan tant, men dessa behöver knappast ekonomiskt stöd.
2. Alternativet är att starta en stiftelse som på något sätt stödjer min lilla hemby i Småland som varit på dekis sedan slutet av 1980-talet när den stora industrin la ner. Detta har jag tänkt mycket på men har ännu inte funnit en lösning. Jag kommer ihåg att jag fick ett stipendium i sjätte klass för min matematiska talang som en bybo instiftat och därmed gjort sig "odödlig".
Det där som jag skrev med om burn rate och prognosticerad livslängd känns faktiskt lite bisarrt så här i efterhand. Dock fortfarande korrekt.
Båda alternativ är, i mitt tycke, ganska sunda och jag tror personligen att jag skulle vilja efterlämna något. Dock tror jag också att en avvägning måste göras, och där kommer ju burn rate in i bilden. Jag tycker att man även ska se till att försöka leva ut alla sina drömmar, inte bara låta det passera till nästa generation. Mina föräldrar försöker efterlämna mig och mina syskon i princip allt de äger (genom att köpa oss bostäder etc i tidig ålder), och visst är det bekvämt för mig men samtidigt vill jag ju inte "leva upp deras lycka". Som sagt, en avvägning är nog sunt.
RaderaIntressant inlägg, ser fram emot fler framtida tankar och idéer.
/S
Kul att du läst boken.
SvaraRaderaBåde 4% regeln och utdelningar större än kostnaderna är ju rätt enkla. Att däremot göra av med pengarna i jämn takt från man slutar jobba tills man dör är betydligt svårare.
Slår avkastningen lite fel i ena änden och antalet är lite "fel" (leva länge är ju positivt) i andra blir det väldigt stor avvikelse. Framförallt om man som mig planerar att sluta innan 40 och måste räkna på en 40-50 år lång period.
Min metod att ha aktier som "aldrig" ska säljas och komplettera med att sälja fonder i en takt som gör att de kommer ta slut tror jag är bäst i alla fall ett antal år i början. Sen när man kan misstänka att det bara är 10-20 år kvar kan man kanske lyxa till det lite och även sälja lite aktier.
Men lurigt att börja sälja för tidigt eller lägga in det i kalkylen utan bättre ha det som lite säkerhetsmarginal. Tycker jag.
Tack för din kommentar.
RaderaDet som du kallar de kritiska åren (fram till 55 års ålder) när du ska leva på fonder som säljs av i rask takt tror jag kräver minst lika mycket mod. Det hade jag nog inte vågat om inte det hade funnit en hygglig marginal.
Jag måste säga att även jag är lite vettskrämd av tanken att sälja av portföljen i för snabb takt. Detta ämne är helt klart värt ett eget blogginlägg.